Här sitter jag, gravid med min andra lilla snoris (förkortning av snorunge) och funderar på det där med amning.
Sonen var något av en chock, så jag hann inte få någon mjölk till hans ankomst, och ärligt talat hade jag inte velat amma även om jag kunnat. Kontroversiellt så det förslår.

Tvåan i magen kommer inte heller få uppleva amningens njutning. Om man nu vill kalla det så.
Själv ser jag det som lite av ett fängelse, åtminstone för mamman. Att ständigt vara standby som middag, lunch och frukost samt ett antal nattamål, det känns inte riktigt som det är min grej. Ja, jag vill vara ifred lite, och ja, jag är nog lite egotrippad. Men vad är det som säger att min inställning är den sämsta?
Min inställning ger en massa möjligheter åt pappan istället.
Det är väldigt vanligt att pappan känner sig undanknuffad av mamman och bebbens band som blir när man ammar. Jag tycker istället det är en klar fördel om pappan vill ta sig an sitt barn och via flaksmatning få lite bättre kontakt med sitt barn.

Det är dessutom ett perfekt läge att kunna få till ett hyfsat sovmönster eftersom man då kan hjälpas åt på ett annat sätt än om man ammar. Att ersättning sedan är mer "tungt" för barnets mage att bearbeta innebär att den redan från början sover lite längre i taget eftersom den slipper vakna och vara hungrig lika ofta som en ammande bebbe.

Ytterligare en fördel som jag kan se är att man har järnkoll på hur mycket mat barnet får i sig, man kan till och med skriva dagbok över det, till skillnad från när man ammar, eftersom man då inte har koll på hur mycket som verkligen hamnar i magen, hur många mammor har jag inte träffat på som undrar om barnet verkligen fått i sig det den behöver. ett orosmoment som en flaskmatande mamma inte har på samma sätt.

Visst är det klart att amning ger fördelar som jag kanske skulle vilja ha, som att barnet får ett starkt immunförsvar (förhållandevis åtminstone) eller att man har lättare att gå ner i vikt efter graviditeten. Men å andra sidan så är det oerhört lätt att få en kinkig unge eftersom mjölkens smak påverkas av vad mamman äter och dricker, och man måste också vara noga med att hålla sig ifrån mediciner, alkohol och liknande, trots att man inte längre är gravid.
Nu vet jag också att det finns många som inte alls bryr sig och många barn kanske inte heller bryr sig om mammas mjölk smakar annorlunda, då har man tur, men chansen FINNS att man får ett barn som inte äter som det ska när mamman äter eller dricker något annorlunda. Med ersättning har man alltid en jämn kvalité på maten och det smakar samma sak. För mig låter det som fördelar.

Sambon som är pappa till tvåan, han är lite sådär halvt om halvt störd över att jag redan nu säger att jag inte vill amma tvåan heller, men han vet också att jag troligen inte kommer kunna, och att det är ett stressmoment för mig att göra det, eftersom mina bröst är något jag aldrig någonsin visar för andra om jag inte måste, de är något jag mår väldigt dåligt över och som jag inte vill få berörda eller ens tänka på eller se, det är mycket därför jag inte vill amma. Sen vad som ligger bakom den saken anser jag vara min egen lilla ensak, så det berättar jag inte. Men det är skäl som är starka nog för att han ska låta mig bestämma vad som är bäst själv.
Lite skönt känns det. Precis som det är rätt skönt att veta att sonen fått ett superbra immunförsvar, inga allergier eller sjukdomar och är kraftig och stark för sin ålder, och hela tiden har legat före i utveckling på alla fronter. Alltså behöver ersättning inte vara ett sämre alternativ än något annat, och det ser jag bevis på så fort sonen kommer hoppande!

Där har ni min åsikt om amning.
Uddamamman