Min son har alltid haft lätt att sova borta. Senast förra helgen sov han på en ny plats. Det tog fem minuter för honom att somna från det att jag sagt godnatt.

Många har frågat hur jag fått honom så lättsövd. Här är mitt recept, sen om man tror på det är upp till var och en. Men som sagt, jag är inte som alla andra mammor!

• Sonen lägger sig kl 22 på vardagar, 23 på helger.
• Han har ingen kvällsrutin annat än att han får en flaska vatten och en blöja de dagar som inte är "avvänjningsdagar".
• Jag läser aldrig sagor för honom.
• Han har sovit från 22-10 sedan han var 3 månader gammal, utan avbrott. Ett blöjbyte när jag själv lagt mig.
• Han har sovit borta mycket redan som liten, vilket vant honom vid att sova i främmande miljöer och vara lugn.
• Han har ingen napp, den spottade han ut vid ca 9 månaders ålder.
• Badar gör vi aldrig på kvällen snarare på förmiddagarna.
• Han får titta på TV både tills han ska lägga sig och när han vaknar om han vill. (Toon disney/playhouse disney)
• Sedan han var 2,5 månader gammal sov han i egen säng i eget stängt rum.

Så gott som aldrig krånglas det med läggningen här. Han får själv säga att han är trött, 22 är senaste gränsen om han inte sagt att han vill sova, men som regel säger han att nu ska han sova vid 21.30. På så vis slipper man tjata. Han får sova till 10 nästa dag, eftersom han inte har något att göra innan 11 ändå. (dagis)
Bara jag är och säger godnatt och han har sin snuttefilt så somnar han var som helst, när som helst. Inga problem. Alternativt att jag berättar att nu ska han sova här si och så många nätter, då är det inga konstigheter.

Jag har aldrig ens försökt köra med femminutersmetoder eller annat, utan jag la sonen i sängen, såg till att det var ganska ombonat och alltid fanns en liten nattlampa så det inte var kolmörkt, samt att det var fräsch blöja och full flaska tillgänglig, sen var det inget mer som krävdes.
När han varit sjuk så har han fått sova på soffan vid tv:n ibland, men ALDRIG i min säng, det tror jag är att binda ris åt sin egen rygg!!!

Så har jag gjort. Och det har funkat. Jag antar att det låter kontroversiellt för vissa, men jag tror också att man som vuxen krånglar till det många gånger genom att göra saker så omständiga. Är du trött så sover du, än hur liten du är. Sen får man kanske hjälpa till med "rutiner" för att få natt att bli natt och dag att bli dag, men det är inte särskilt svårt att lära barn att vara trötta på rätt tidpunkt. Aktivera dem när de ska vara vakna, låt dem sova när de ska sova.
Varför krångla till det?
/Uddamamman