Vi har varit iväg ett par veckor, djuren, sonen och jag. Sambon har varit på övning i Danmark och vi tyckte att det var läge att hälsa på familjen när tillfället gavs, och det har hunnits med både det ena och det andra, sonen har träffat en ny kusin, ("Han ser ut som en apa, mamma!") sina fastrar och sin farmor samt lekt med min kusins barn (hoppat studsmatta till förbannelse och spelat spel och en massa annat..) samt åkt fyrhjuling med morfar en massa gånger.

Under tiden som sonen roade sig på alla möjliga sätt så har jag suttit och läst på Familjelivs forum. Jag har skrattat, känt igen mig och förfasats.
Och blivit arg. Jätteofta.

Vad fasen är det med dagens kvinnor?
Jag vet inte hur många trådar jag läst som handlar om att mannen raggar, inte gör en släng därhemma, skiter i sina barn och trycker ner sin tjej/sambo/fru verbalt och mentalt.
Ständigt återkommande är frågan vad tycker andra, vad ska man göra, osv.

Mitt stående svar är:
Sätt dig ner och skriv ner exakt vad du mår dåligt av. Skriv också ner lite vad som gör att du känner som du gör. Det är alltid bra att kunna motivera sina åsikter, och i synnerhet när det gäller relationer. Då blir det lättare att identifiera själva problemet.

Se till att få igång en diskussion, skriv ner vad som beslutas, och TA INGEN SKIT!!
Även om du går hemma hela dagarna så betyder inte det att du ska acceptera att all städning "tillhör" dig. Lika lite som du ska acceptera att allt ansvar som förälder ligger på dig. Man är två som får barn (man SKAFFAR sällan barn) så då är det inte mer än rätt att två ska ta hand om barnet/barnen också.
Kräv att få minst en kväll i veckan då du inte gör en släng som har med barnen att göra. Alla behöver ett avbrott, lite "egen" tid att ta det där badet eller åka och kolla på någon film, ta en fika UTAN ungar som skriker eller vad det nu kan vara.

Min egen sambo jobbar heltid PLUS att han jobbar ungefär varannan lördag, men TROTS det så gör han en hel del här hemma. Dammsuga och torka golven, diskar efter maten, hänga tvätt och vika in den, åka med och storhandla varje vecka, sköta om hundens promenader när jag har ont av foglossning, lägga sonen eller bada honom eller vad det nu kan vara.. Ta sonen med sig och göra något utan mig så jag får vara själv och de får umgås lite.. Han gör det som en sjlvklarhet. Och då är han inte ens biologisk far till sonen.
Men han värderar att jag får avlastning när det gäller hem och barn. Han ser att jag blir galet uttråkad av att alltid sitta hemma och tar med oss någonstans då och då. Han visar respekt för både mig och förhållandet.
Är det så svårt att förstå att ALLA borde känna sig respekterade?
Att man inte ska behöva be om hjälp för att få dammsuget och torkat, det ska liksom gå av sig självt när det är skitigt.. om han gör det så kanske jag städar toaletterna och lagar mat.. eller om han ändå ska ut med hunden så kan han lika gärna ta med soppåsen och panten istället för att jag ska gå och göra det separat..
Det handlar lite om tidsoptimering också.
Genom att göra saker "på vägen" så sparar man in tid, men också energi, och då kanske den som slapp göra något är mer benägen att vara trevlig och tillmötesgående tack vare just den grejen.

Jag vet att det vimlar av "skitstövlar" därute, men jag var inte medveten om hur många de faktiskt var. Jag önskar att man kunde få fler att bli lite bättre, lite mer jämlika och lite mer rättvisa. Anna Ankas syn på kvinnor och hushållsarbete (mannen ska inte göra något alls, det är kvinnans uppgift att tillfredsställa honom på alla plan) känns inte så hållbar i långa loppet.. Personligen skulle jag ALDRIG kunna hålla tyst om jag levde med en latmask som inte brydde sig om sina egna barn mer än som arvingar och prydnader.
No way!

/Uddamamman